FRÅGOR OCH SVAR

1. Hur långt har ni kommit – var står ni nu?

Nu säsongen 2020 är vi igång med en pilot där 12 gårdar testar olika metoder på 200 hektar. Piloten är uppstartsfasen i ett tre år långt projekt finansierat av EIP Agri via Jordbruksverket.

Under 2019 gjorde vi en förstudie under Vinnovas utlysning Utmaningsdriven Innovation och då kunde vi knyta till oss många olika samarbetspartners och aktörer: jordbrukare, forskare, livsmedelsföretag, certifieringsföretag och intresseorganisationer. 

Vi har lagt grundstrukturen och genom samtal och genom piloten utforskar vi de olika aktörernas perspektiv på hur plattformen ska designas för att bli användbar, effektiv och forskningsförankrad.

2. Vad är målet med projektet?

Målet på lång sikt är att hejda klimatförändringarna, genom att binda in koldioxid från atmosfären till jordbruksmark, där den gör nytta för jorden, jordbrukaren och svensk matproduktion.

Vi ska bidra till det genom att designa en stabil och trovärdig plattform där man kan köpa kolinlagring från 2021. Plattformen ska visa vilka gårdar som lagrar in kol, vilka metoder som används mm. 

På kort sikt är målet att lära oss från piloten, få allt på rull, följa upp och mäta under 2020.

3. Kolinlagring i Sverige – hur ska det gå till?

Vi jobbar konkret med inlagringsmetoder, inte primärt med utsläppsminskningar. Vi tittar på flera olika metoder för svenskt jordbruk med stor potential för inlagring och hög genomförbarhet, där det samtidigt finns möjlighet att mäta resultatet. Exempel är att tillsätta biokol, hålla marken grön genom mellangrödor eller plöjningsfritt jordbruk samt att integrera mer perenna växter i odlingssystemen. Målet är att få en maximerad inlagring genom att ha en hög bördighet och jorden bevuxen året om.

Biokol är lätt att mäta, enkelt att integrera i olika odlingssystem och har jordförbättrande egenskaper. Mellangrödor har stor potential för inlagring, har relativt låg tröskel för att komma igång, men är lite svårare att verifiera och mäta effekt av. Perenna växter och agroforestry har stor potential, men behöver mätas på längre sikt. Läs mer under Metoder

4. Vad kostar det att köpa kolinlagring?

Priset är en intressant fråga. Vi håller på att ta fram en prismodell kopplad till verkliga samhällskostnader för klimatutsläpp och verkliga inlagringskostnader för koldioxid i jordbruksmark. Siffrorna som figurerar idag rör sig i spannet mellan en hundralapp per ton koldioxid för inlagring i skogsprojekt i Afrika, till 8000 kronor per ton koldioxid för mekaniska CCS-metoder. Ett ton koldioxid i atmosfären motsvarar ca 0,3 ton kol i jorden.

Vår tjänst kommer troligtvis att ligga högre än de flesta klimatkompensationstjänster som finns idag som erbjuder till exempel trädplantering i Afrika. Vi vet inte var priset kommer landa än, men vi tror att vår marknad är villig att betala det verkliga priset för att binda koldioxid, eftersom vi erbjuder transparens, trovärdighet och kolinlagring på hemmaplan.

5. Hur säkrar man upp projekten – att de är additiva, hållbara, etc?

Det här är något vi satsar mycket på, eftersom det är hela grunden för innovationen. Därför samarbetar vi på MiljöMatematik med forskare från SLU, LUCSUS och CEC på Lunds Universitet, Albaeco som jobbar nära forskarna på Stockholm Resilience Centre på Stockholms Universitet, med externa certifieringsorgan, och med testgårdar där resultaten ska följas upp.

Vi arbetar för full transparens i modeller och beräkningar och kommer redovisa hur insatserna ser ut på våra testgårdar. Vi kommer bara arbeta med nettoinlagring, inte med minskade utsläpp – kol i backen helt enkelt.

6. Vad krävs nu för att ni ska ro det här i land?

Framförallt krävs fortsatt gott samarbete. Vi är många aktörer som lägger ett stort pussel tillsammans. Varje enskild pusselbit ska utvecklas och göras tydlig – såsom mätning, verifiering, certifiering och prissättning – och alla pusselbitar ska passa ihop. Öppenhet, kontinuerligt lärande och tro på att detta är lika genomförbart som det är bra är centrala framgångsfaktorer!

En rolig sak med det här projektet är att alla, såväl jordbrukare och forskare som livsmedelsföretag och andra organisationer, varit extremt positiva till idén. Intresset är enormt, och timingen är helt rätt.