VAD ÄR KOL?
Kol är ett grundämne som bland annat  återfinns i allting som lever. Kolcykeln, eller kolets kretslopp, är en beskrivning av hur kol rör sig mellan olika pooler, eller förråd, på jorden. Denna förflyttning av kol är en grundförutsättning för liv, såsom när kol, i form av koldioxid, tas från atmosfären och binds i växtlighet genom fotosyntes. Vi människor cirkulerar kol när vi äter, och vi påverkar kolcykeln i större omfattning genom förbränning av fossila bränslen, avskogning och markbearbetning. Den största mängden kol på jorden finns i olika bergarter och i djuphavssediment, ca 20 000 000 Pg. Hur den resterande mängden delas upp syns i cirkeldiagrammet. Pg står för Petagram och det betyder miljarder ton. 

diagram3

VAD ÄR KOLINLAGRING?

Kol finns i atmosfären framförallt som koldioxid. Trots att halten bara är ca 0,04% har det en stor betydelse för livet på planeten. Det har också en stor effekt när halten förändras. Den förindustriella nivån av koldioxid i atmosfären var 280 ppm (=miljondelar), idag ligger halten runt 415 ppm. Vid förbränning av exempelvis olja bildas koldioxid och kol flyttas från poolen med fossilt kol till atmosfären och haven. Haven tar upp en stor del av  koldioxiden som då blir kolsyra, vilket gör haven lite surare med bland annat korallblekning som följd. Resterande mängd stannar i atmosfären, halten av koldioxid stiger och bidrar till att förstärka växthuseffekten.

Vad är kolinlagring? Kolinlagring innebär att minska mängden koldioxid i atmosfären genom att binda in den antingen i marken, i växtlighet eller på mekaniskt/mineraliskt vis. Att minska koldioxidhalterna i atmosfären via inbindning av kol i mark efterfrågas av både IPCC och den svenska Klimatpolitiska vägvalsutredningen. Svensk kolinlagring arbetar för att vi ska binda kol från atmosfären i marken och i träd i jordbruksmark i Sverige. 

Se vår modell här.

Win-win-win Att jobba aktivt med att öka mängden kol i marken är en win-win-win lösning för såväl klimatet, jordbrukaren och samhället genom mindre koldioxid i atmosfären, bättre och mer välfungerande jordar för jordbrukaren och en ökad livsmedelssäkerhet för samhället. En ökning av kolhalten i marken kan bidra till ökade skördar, bättre vattenhållande och näringshållande förmåga, minskad risk för erosion och en jord som är mer motståndskraftig mot störningar såsom torka, insektsangrepp eller sjukdomar.

Poolen med markkol har också varit, och är, en källa till kol för atmosfären. Till skillnad från poolen för fossilt kol kan marken både vara en källa och en sänka, beroende på hur marken sköts. Flera jordar globalt sett har under lång tid varit en källa för kolutsläpp, men med ändrade skötselmetoder kan de börja fungera som sänkor istället. Då skulle poolen för markkol öka och koldioxiden i atmosfären minska.

Poolen med markkol har också varit, och är, en källa till kol för atmosfären. Till skillnad från poolen för fossilt kol kan marken både vara en källa och en sänka, beroende på skötsel. Flera jordar globalt sett har under lång tid varit en källa för kolutsläpp, men med ändrade skötselmetoder skulle de kunna börja fungera som sänkor istället.

Matjord och markkol Växter binder koldioxid från atmosfären för att bygga biomassa och släpper samtidigt ut syre. När växten sedan bryts ner, av olika djur, bakterier och svampar, bildas dels koldioxid som avgår till atmosfären, men också humus. Humus är den organiska delen av jord. Kol kan finnas i både mineralisk och organisk form i olika jordlager. I matjorden, det översta lagret där man odlar, är största delen organiskt kol. Inlagringsmetoder i jordbruk handlar framförallt om att öka mängden organiskt kol i matjorden.

Metoder Det finns flera olika metoder för att öka mängden kol i jorden. Olika åtgärder har olika grad av permanens, det vill säga hur länge kolet stannar kvar i marken. Till exempel kan tillförsel av biokol, en åtgärd som har hög permanens, appliceras vid ett fåtal gånger men ändå lagra mycket kol över tid. Täckgrödor kan också lagra mycket kol över tid, men det bygger på att jordbrukaren kontinuerligt använder sig av metoden, annars kan kolet återgå till luften när marken ligger bar. Mängden kol i jordbruksmark kan alltså vid tillämpning av en ny metod öka gradvis, tills en jämvikt uppnåtts.